Glatt gäng!

Så kom den äntligen, årets första vinst! En skön 3-1 vinst borta mot Bele Barkarby, efter mål av Michal, Patricio och Babak. Nu börjar vi få ordning på spelet efter den lite knackiga inledningen. Vi gör jobbet under hela matchen vilket ger resultat. Vi har lite att fila på i det egna spelet  då vi fortfarande stressar i uppspelen emellanåt. Men det kommer! Nu är vi på G, forza Vets!

Idag är det säsongens fjärde match och vi har börjat lite knackigt i år.. noll poäng hittills, men ikväll vänder det! Full fart framåt och tre poäng ska hem till Tuna. Forza Vets!

Vi har spelat 7 tävlingsmatcher. 4 vunna 1 kryss och 2 förluster.

Vi har 3 spelare som deltagit i samtliga 7. Micke Göransson, Thomas Stade och Henrik Lundgren.

Vi har använt 4 olika målvakter, Daniel Nielsen, Thomas Stade, Markus Frölin och Johan Kullander. Två av dessa har hållit 0:an och det är Johan Kullander i matchen jag vill kalla ”Rånet” och Stade mot Hässelby i 1-0-segern.

Vi har fått 1 straff emot oss i matchen som jag vill kalla ”Ali´s filmnings match” dvs Ursvik och 2 med oss, en missade Micke Göransson men slog in returen och den andra slog Pavel direkt i mål.

Vi har åkt på 1 st utvisning, alla minns vi väl när lagkaptenen Alexander Aletto skrikandes kastade regnbågsbindeln högt upp mot himlen mot Ursvik hemma i matchens sista minut.

Vi har gjort 16 mål totalt och ett par snygga. Efter en diskussion med mig själv har jag resonerat mig fram till att de 2 tjusigaste gjorts av Thomas Stade, chippen senast mot Vaxholm och även det på halvvolley mot DSK hemma.

Årets Mål 2020

Thomas Stade, Vaxholm hemma 

Årets Poängkung

Erik Lundqvist 6p (2 mål 4 Ass)

Årets skyttekung

Thomas Stade 5 mål

Årets Ass-kung

Erik Lundqvist 4 ass

Man of the match 2020 (Stjärnjakten)

Pavel Skrzypek

Kristoffer Johansson

3 matcher mot Vaxholm 2020 varav en tävlingsmatch. Vår första träningsmatch med vårt nykomponerade lag skedde 14 juni,Vaxholm borta och en övertygande 4-0 seger. Den följdes upp med en ny träningsmatch i augusti med en lika övertygande förlust 4-0.

Tävlingsmatchen i söndags blev en nagelbitare. Vi var från start till mål det bättre fotbollslaget spelmässigt men liksom tidigare fighter slarvar vi en hel del i speluppbyggnaden, tidiga avgörande och felbeslut vid fel tillfällen. Läxan efter vårt debutår är nog den,att det är nyckeln, tappa inte boll när vi är på väg framåt.

Men det gjorde vi i söndags igen och liksom mot Kofkella borta så blev vi även här hårt straffade.

Det som däremot var glädjande sist var ett sprudlande anfallspel där vi skapade mängder med klara chanser och visade hög effektivitet vid sista sparken. Bortalaget tog däremot ledningen efter att vi dominerat stort inledningsvis men repliken kom snabbt. Kristoffer Johansson med assist av Pavel. 

2-1 kom ganska omgående efter 1-1, där Thomas Stade troligen bjöd på säsongens mål när han chipade bollen över Veteranseriens överlägset längsta målvakt. 3-1 lobbade Stade in igen. 

Efter en Vaxholms replik till 3-2 blev det nästan lite komiskt när Kristoffer valde att lobba även han och 4-2. Vaxhom replikerade ytterligare en gång innan halvlekens slut och 4-3 var halvtidsresultatet.

Vi gick till paus med känslan att vi var det bättre laget och att vi skulle dra ner svårighetsgraden och utnyttja vårt bolltrygghet mer. Ändå kommer då 4-4 efter viss kalabalik i backlinjen. 

Efter detta stänger vi till defensiven ordentligt och släpper under andra halvlek inte till någon mer målchans. Men vi tappar även visst tryck framåt och det är först i matchens slutskede som Pavel likt en konståkare elegant glider igenom och serverar Erik som avslutade lobbfesten med att istället runda målvakten.

En fin debutsäsong är till ända och tror de flesta känner att vi gjort det bra, men visst är det lite surt att vi ändå känner att vi kunde vunnit varenda match.

Överbetygen går till Kristoffer Johansson, Thomas Stade och Pavel.

Blomsterkvasten till Erik Lundqvist där hans iskyla vid 5-4 var matchens höjdpunkt.

Det känns som spännande nog med haltande serier och i synnerhet som nykomling är det  varje gång svårt att veta vad man ska ställas mot. Men vi fick ganska omgående reda på att Kofkella var ett duktigt veteranlag. Domaren fick spela en ganska betydande roll initialt då han tillätt motståndarnas djupledsvilliga forwards att starta sina löpningar från Offside-position. 

Något våra mittbackar försökte påtala men som gick in i domarens ena öra och ut genom det andra. Detta skapade såklart stor förvirring och en rädsla att lyfta upp backlinjen som vi ville.

Kofkellas styrkor låg offensivt och man försökte spela sig igenom vår press och gjorde det ganska bra. Men deras fiskande med tre offensiva som låg och högg samtidigt som vi körde med lite godtycklig offside ledde till att det kändes farligt i nästan varje Kofkella-anfall. I mitten av första kom så en extremt dålig VBK-period. På 5 minuter görs 3 hemmamål varav 2 inte ska behöva ske. Det 3:e var ett fint fotbollsmål.

Vi var nästan igenom en hel del gånger i första men rejält otajmade i våra offensiva löpningar vilket gjorde att det blev bara "nästan".

3-0 i paus men ändå med en känsla att det var görbart att vända på steken.

I andra vågar vi attackera mer centralt och vi ligger på ordentligt för en reducering, den kommer också efter ett fint anfall med uppspel centralt, tillbakaspel och bollen till Kristoffer på kanten som serverar Stade som efter ett par försök lägger in 1-3, detta runt matchminut 20. Vi skapar mer och mer tryck och Kofkella går samtidigt för att kontra in 4.an. 

Med 6 minuter kvar lyfter vi upp Bjurman för att få mer tryck framåt och sätta lite längre. Strax därefter kontras 4:an in.

Men mer eller mindre på avspark reducerar vi igen och vi får återigen lite kontakt. 

Men Kofkella försvarar sig väl och deras 3-0 i ledning i paus fällde avgörandet.

Vår andra halvlek är fin och vi ska sett över 60 minuter vara nöjda med insatsen, vi blev hårt straffade på våra egna misstag igår och Kofkella var beslutsamma när chanserna uppstod.

Det var genomgående en bra insats med hårt jobb. Fina betyg till Augusto och mittlåset, blomsterkvasten till Kristoffer Johansson.

VBK bjöd på en stabil insats mot ett välorganiserat Hässelby. Matchen inleddes däremot lite hafsigt och VBK uppträdde onödigt stressat och tappade ofta bollen i speluppbyggnaden.

Hässelby var snabba och kvicktänkta i kontringsspelet vilket ledde till att det var nära några gånger och det ny komponerade mittbacksparet Bjurman/Pavel fick vara på tå.

För dagen var sista utposten Thomas Stade som stod för en högst stabilinsats och snappade upp de flesta långbollarna.

En kvart in i första började vi få ordning på spelet och fick bort de flesta tidiga långbollarna kunde städas bort.

Passningsspelet blev successivt bättre och bättre och Kristoffer kom till två bra möjligheter varav den ena prickade stolpen.

Första gick ändå till oss på poäng men Hässelby var inte heller långt borta utan hade även dom en ramträff.

Matchens andra halvlek är klart bättre men vi kommer ändå inte inledningsvis inte till några riktigt farliga chanser. Vi för spelet men det är lite slarvigt i den sista avgörande passningen. 15 minuter in i andra kommer ändå 1-0, nyinkomne Micke Andersson bredsidade in bollen via stolpen från nära håll, detta efter att Erik Lundqvist stångats längs med kortlinjen och serverat Micke på silverfat.

Efter detta fick vi en fin chans till där Robin Eriksson visade prov på stor akrobatik när han kullerbyttade över bollen över målvakten men han blev dessvärre avblåst för satsningen.

Hässelby började vid det här läget tröttna och i vår vilja att punktera kom det tyvärr upp lite mer slarv igen och som vanligt när man leder med 1-0 stiger nervositeten ju närmare slutet man kommer.

Trots att vi över 60 minuter är det bättre laget, blir känslan direkt efter att det var lite darrigt, i synnerhet mot slutet. Men med två dagars eftertänksamhet är det ju så fotbollen ser ut. Vi var bättre och vi vann.

Fina betyg till backlinjen, fina inhopp av Eriksson och Micke. Stade i mål var fantastisk mer återigen skickas Blomsterkvasten till Veteranseriens Franco Baresi…Pavel.

VBK var en landslagsman kort i söndags och ställde upp med Micke Göransson i mittlåset tillsammans med kapten Aletto. Micke och övriga i backlinjen såg dock oerhört kompatibla ut matchen igenom. 

Vi inledde med ett stort tålamod och klart bollövertag. Ursvik var totalt sett ett bollskickligt lag men spelade Trelleborgskt rakt med snabba omställningar och mycket långa bollar. Men vår fyrback var hyfsat på tå första halvleken igenom.

VBK däremot hade en hel del nästan lägen där Christoffer Johansson sånär dunkade upp 1:an i krysset från 20 meter,  Erik kom upp på ett par hörnor men fick inte fart på nickarna.

Ali hade två bra frisparkslägen men  utan varken större precision eller kraft.

Matchens möjlighet inklusive Ursviks straff gavs ändå Michal, VBK rullade upp Ursvik likt  Manchester City och Michal skulle bara peta in den i öppet mål. Men nej, inte idag.

I andra faller vi ur lite för att freda oss mot Ursviks omställningar vilket fungerar väl, däremot tappar vi vårt eget passningstempo och spelet bli mer och mer slarvigt. Micke klackar en boll strax utanför, Erik kommer upp igen men får inte heller nu önskad fart på nicken.

Känslan är ändå att vi kommer gå hem med tre poäng men klockan rinner iväg. Med en minut kvar på klockan får vi så ett inkast i straffområdeshöjd. En sista chans! Efter viss turbulens i straffområdet bjuder Ali på ett hiskeligt dåligt dyk som domaren givetvis viftar bort. 3 passningar senare ska en Ursvikspelare raka in bollen i öppen kasse. Alexander sätter då in en mycket muskulös men schysst tackling på den något vinglige Ursviks-forwaden som faller eller flyger kanske.

Den fram tills dess helt felfria domaren blåser då horribelt nog straff i matchens sista sekund. Alex blir givetvis vansinnig och domaren visar prov på ytterligare tveksam taktkänsla när han visar ut honom för att han reagerar på en i sina ögon felaktigt dömd straff. Mackan som annars gör en felfri insats chansar dessvärre fel på den efterföljande straffen och vi tappar onödigt och smått orättvist alla 3 poäng.

Överbetygen går till Mackan och Christoffer Johansson, blomsterkvasten till Micke Göransson.    

Vetsen åkte till Spånga på söndag eftermiddagen för att möte tabelljumbon Ibero och en förväntad lugnare eftermiddag. VBK inledde också bäst men hafsade onödigt i passningsspelet och slog lite mycket avgörande bollar. I och med detta kunde hemmalaget med lite chansbolllar straffa oss och skapade lite nästan-lägen.

Men totalt sett har vi hyfsad koll men ingen särskilt bra halvlek. I matchens 27:e minut kommer matchens finaste anfall där vi kommer runt på vänsterkanten och Ali drar en yttersida som Henrik stöter in från nära håll. Rättvist sett till spelet.

Men det slarviga passningsspelet fortsätter och efter en snabb omställning skjuter Ibero i stolpen, returen ut till en hemmaspelare som skjuter, Danne räddar men vi slarvar i ett steg till och 1-1  kommer på halvlekens sista spark.

3 minuter in i andra skjuter vi på en hemmahand och vår landslagsman Pavel sätter stensäkert dit 2-1 på den efterföljande straffen.

Andra halvlek är ingen uppvisning den heller, men pluset är ändå att vi inte släpper till en enda särskilt stor farlighet under de 30 minuterna.

I matchens 38:e minut kommer matchens delikatess signerat Stefan Ringh. Hemmabacken sparkade ett jättehål i luften och vi var nog snarast 3 mot 0.

Men Stefan valde att lobba in 3-1 en bra bit utifrån och målvakten var extremt långt ifrån att ta bollen.

Vi avslutade matchens 5 sista minuter genom att spela som vi borde gjort från start. Totalt bollinnehav och ett enkelt passningsspel.

Fin avslutning på en match som får kännetecknas ”som en dag på jobbet”.

Svårt att lyfta fram någon speciell idag då det var en genomgående rätt medioker insats. Men Ali bjöd på några godbitar däribland 3 medvetna hands under första och någon skön fint. Stade sprang som sig bör mest av alla och får en silverstjärna för gnugget.

Blomsterkvasten går till Danne Nielsen i mål som absolut inte kan lastas för målet och ärr helt felfri.

I en haltande tabell är vi nu uppe i serieledning och till matchen på söndag väntar Ursvik hemma i vad som blir en tidig seriefinal.

Hemmapremiären i veteranserien slutade med VBK-seger 5-2. Om vi saknade prickskyttet mot Sollentuna var det desto bättre igår. Danderyd kom till spel med endast 12 man, eller rättare sagt 11 då deras målvakt kom kutandes från parkeringen cirka 10 minuter in i första halvlek.

Redan i matchminut 3 kom årets första mål. Ett VBK-skott träffade en alldeles för utsträckt hand och trots att VAR-kameran låg nere såg alla att det var en solklar straff. Den självutnämnde straffskytten Mikael Göransson klev fram och DSK´s vikarierande målvakt gick rätt men MIcke räddade sin heder genom att störta fram och glidtackla in returen.

Thomas Stade var på spelhumör och från straffområdets kryss på högerflanken nöp han till otagbart i vänstra stolproten assisterad av forwardsdebuterande Erik Lundqvist.

Danderyd reducerade tämligen omgående efter dålig kommunikation i VBK-defensiven. Men det blev lite väckarklocka och vi drog upp tempot igen. Michal kom runt på vänsterkanten och Erik dunkade in 3-1 från närra håll som stod sig halvleken ut.

Ännu mer öppna ytor i andra och hade det inte varit för lite väl hetsiga och slarviga avgörande passningar hade det kunnat rinna på ordentligt. 4-1 kommer ändå till slut efteratt Stade lägger på en rusch mot målvakten och täcker en utspark med bakdelen som letar sig en i mål.

Danderyd reducerar ytterligare en gång men härifrån känns matchen avgjord och matchens delikatess sätter punkt för hemmapremiären närr August kyligt lobbar in 5-2 efter kalabalik i DSK´s straffområde.

Genomgående en bra match där överbetygen går till  Pavel och forwrardsdebuterande Erik Lundqvist men blomsterkvasten går till en outtröttlig Thomas Stade.    

Veteranerna inledde årets seriespel med ett bortakryss mot Sollentuna..

16 spelare kom till hala Helenelunds IP, där fick man som sig bör i Veteranserien leta upp en skuggig plats och byta om utomhus. VBK inledde klart bäst och under matchens första 15 minuter kom knappt Sollentuna över egen planhalva.

Vi radade upp fina målchanser och i ärlighetens namn hade borde vi efter dessa 15 minuter haft mer än ett måls ledning. 

Augusto prickade stolpen Joni nickade tätt utanför, Erik var nära, Pavel var nära och Jonathan hade matchens möjlighet, tyvärr ville bollen inte in.

Efter dessa 15 minuter började vi krångla till det något och bjöd in Sollentuna i matchen, men inga större chanser dök upp utan mer hafs fram och tillbaka än något skönlir.

Första halvlekens sista möjlighet var Sollentunas där det blev en kavalkad i ringrostighet.

Målvaktsdebuterande Johan Kullander "glömde bort" att man inte får ta upp ett hemspel med händerna, detta följdes upp med att Sollentunas frisparksskytt hade "glömt bort" att en indirekt frispark inte får gå direkt i mål. Så han gick på skott direkt, som tur var är det veteranserien, så Sollentuna sköt den jättehårt högst upp på staketet istället för att passa. Men man hann ändå bli aningen nervös där.

Vi inleder även andra bäst och radar återigen upp fina möjligheter, Michal kom runt på kanten mer och mer och vi hade åtminstone 3 riktigt bra lägen. Men liksom i första blir vi hafsigare ju längre halvleken lider och Sollentuna äter sig in och matchens sista 10 minuter känns som ett lotteri. Vi tappar bollen när vi är på väg fram och Sollentuna är ytterst nära att glida igenom flera gånger.

Andra halvlekens två största chanser har också Sollentuna när dom kommer runt på vänsterkanten, en mittback halkar och en tokfri Sollentunaspelare prickar stolpen. Augusto rensar mycket vaket bort returen. 

Det absolut sista som händer är att Sollentuna kastar ett långt inkast och efter full kalabalik framför Johan, bjuder han på en panterlik benparad och en befriande rensning från försvaret avslutar veteranpremiären.

Med facit i hand får man väl tacka för poängen efter hur matchen utvecklade sig. Vi fick inte dit bollen och det är ju vad spelet går ut på. Spelmässigt får man nog ändå hävda att vi var det bättre laget över 60 minuter. 

Centrallinjen med Aletto, Pavel, Erik och Göransson får höga betyg men man får ändå ge Blomsterkvasten till Kullander som är 100%-ig i sin målvaktsdebut.

Nästa söndag är det hemmapremiär mot Danderyds SK.